På promenad själva

Häromdagen gick jag & Mada ut på en promenad ensamna utan Eddie & Omar. Det är andra promenaden som vi går själva.

Som jag har nämnt tidigare så är Mada väldigt tuff & självständig, vilket är riktigt kul att se. Att hon faktiskt inte bryr sig att vi går ifrån Omar som bröölar när vi går iväg, hennes attityd är lite mera "okej, nu går vi - eller ska vi springa lite"
Hon är väldigt med, vad som händer, om det kommer hjortar eller lite stora fåglar. Det kan vara något läskigt så oftast är det värt att stanna & titta, sedan ev. backa & gärna vända & springa där ifrån. Då är det bara att stanna och prata lite lugnt med henne, så varvar hon ner ganska så snabbt. Men visst är dom starka, denna lilla filur som inte är så kartig till storleken kan ju utan problem få en ur balans. Tur att hon är snäll.

Jag tror att med hennes attityd så är det bra att hon är ett sto, för hade hon varit hingst med denna attityd tror jag ej att vi hade kunnat hantera henne som vi kan nu med Omar som ändå är en treårig brunstig kamel. Så det är nog som sagt både bra, säkrast & skönast att hon är ett sto. Omar om jag inte minns helt fel är lite vekare, eller rättare sagt han är lättare att "diskutera med" & få ner på jorden igen. Sen har ju Eddie stenkoll på Omar, jag tränar ju inte lika mycket med honom vilket då innebär att det är ju självklart att man testar lite, kanske går åt sitt egna håll osv. Men återigen tur att även Omar är snäll. Finns inget elakt i honom inte.
Inte Mada heller för den delen.

Men tillbaka till promenaden så gick vi till grusgropen & la oss & njöt i den stekande solen ett tag - därav bilden. Skönt var det, men att vara passiv och inte göra någt är inte Madas starka sida, men vems är det?

// Mathilda